9/10 AUGUSTI:
som jag inte kan öppna.
sluta existera! börja prestera! Jag pressar mig själv inte tillräckligt hårt, eller så är det tvärtom.
Jag önskar mig en sinnesro när det kommer till mig själv som karaktär. Person. "Choose character".
kanske har jag glömt bort lite vad jag vill. Nu när jag tänker på det, så kommer allt mer upp. Jag är inte grå.
robin.
robin.
vem är du?
SLUTA!
du:
smälter in i olika miljöer men inte i människor, du sticker ut. du är Nintendo.
du tar numera ställning till saker. Ifrågasätter. Vill saker. En form av rättvisa.
(bättre sent än aldrig). Du är inte en supporter av cynism. Du är en supporter av
naiv enkel lycka. du krossas lätt, men som kompensation: du växer. Level up.
och för varje misstag blir skalet snäppet hårdare. men du har alltid varit en mjuk person innuti.
mjuk med två-tre taggar...
vill saker.
Kan saker.
Vill saker.
Kan saker.
Kan.
jag mår .
14 MAJ: Everything is illuminated
Upplyst.
det är så det kallas!
det är det som är skillnanden mellan mitt nya och mitt gamla liv. Även om det inte är till fulla hundra procent, så är det iallafall något. Något upplyst.
dock, går jag och lägger mig med ett Nederlag.
men ikväll får det väl vara så.
5 APRIL: beteenden för folk som inte vet hur de ska bete sig
För ganska många år sen var jag en ren pojke med egentligen inget att skämmas för.
Nu har jag formats till en jag delvis vill vara, men ändå inte. Man har gjort fel saker och otursamt upprepat samma misstag flera gånger - inte insett riktigt vad man faktiskt har gjort - och just då kommer den största smällen.
Att acceptera.
Liksom... smälta.
Jag är trött. Jag ville bara vara bra i allas ögon men jag inser nu vilken dåraktig strävan det har varit egentligen. Fan vad idiotiskt.
robin.
robin.
robin.
25 MARS: världens bästa sämsta person
(ja, jag har gjort detta till en självömkande ångestblogg, vad ni som läser tycker bryr jag mig inte om. Jag har en 'riktig' blogg jag inte skiter ner lika mycket)
Ut ur isolationen.
Problemet med mig är att jag aldrig kan släppa de misstag jag gjort. Jag söker ständigt försoning.
Försoning för att jag sårade lowi när det tog slut, för att jag var en idiot mot frida, och gjorde amanda arg. Och andra saker. Pappa, förlåt för att jag inte gör lika mycket som du.
Jag tror att vissa saker där inte var nog mitt fel. Det var ju snarare fel känslor vid rätt plats, fel reaktioner vid fel tillfällen.
Jag vill träffa de människor jag gjort illa och ha en pratstund om det. Men egentligen vågar jag inte.
I längtan skälver kampviljan. Längtar tills då jag faktiskt känner att jag är en reko person. Vill känna att jag själv förtjänar bra saker utan att en sub-tanke dyker upp i huvudet och nekar.
Och in igen.
22 MARS: Nej.
Varför?
För att man redan gett intrycket av att ha en kritisk och dryg attityd. Därför vågar man inte prata lika mycket. Är det inte rent uppenbart att man stänger in sig mer då, och själv ger uppfattningen om att vara liten och blyg. Onödiga kommentarer. Kasta bort det.
2 MARS: kompromissen
nästa gång du skrattar åt någon, försök ha i åtanke att den personen kanske inte har lika bra självförtroende som dig.
en kompromiss?
jag slutar vara en sån jäkla mes.
du blir lite snällare, även om du i övrigt är en väldigt fin person.
Förresten, har ni hört att jag planerar att rädda världen?
8 FEBRUARI: my bad luck
25/26 JANAURI
att övervinna, att revutionera sigsjälv, det är en för stor känsla för mig att bära bara inom mig.
jag testar att ha min lugg på andra sidan och allt känns annorlunda.
20 JANUARI: nej.
Jag är äcklig.
Jag är äcklig.
Jag är äcklig.
Och jag får väl leva med skammen.
12 JANUARI: det här halvårets uppdrag
Jag sköter saker på mitt eget sätt, och det här kändes rätt att göra. Det kommer stanna kvar och påminna mig. Aldrig ska jag bli sån igen.
12 DECEMBER: shades of crimson every now and then
men det är ju bra att våga.
våga vara spretig.
våga stå upp för allt.
våga inte vara färglös.
Les jours tristes. Jag hoppas det går över snart.
klart det kommer. Det är onödigt att undvika livets tristess, den försvinner ändå så småningom
30 NOVEMBER: le gen DARY
dagens uppdrag: lära sig Life/Universe.
26 NOVEMBER: the amazing strange particular sadness
sen sist jag skrev.. så har allt varit jättebra :) Jag börjar tro på mig själv mer och mer. Allt är stabilt. Allt är coo'.
Min styvfar ligger fortfarande på sjukhus för ehhurbörjaguttryckadet, olaga beteenden. Han jobbar verkligen hårt för att komma ur sitt mönster, jag hoppas bara jag kan ha någon positiv inverkan på honom överhuvudtaget.
Det gäller att KRIGA!! Levla upp i trista miljöer.
vem vill egentligen bli en starkare och bättre människa när världen runtom säger emot en och skiter i en. Jag måste få honom att ändra sitt perspektiv.
Jag är en nörd, jag kan inte sluta banka in amélie-låtar i mitt huvud. Jag kan de flesta nu efter gehör, och det känns jävligt fantastiskt när man märker hur fort man plockar dem på melodika och dragspel. Blir så glad <3<3
Har piercat tungan för ett par dar sen. Det smärtar att se alla andra äta sin fina mat hur ovarsamt som helst, vräka i sig brownies eller hamburgare, eller varför inte KAKOR. Jag måste genväga runt tungan för att få i mig mat, annars är det mest yoghurt och aprikoskräm som gäller för mig.
ah well, peace out o/
11 NOVEMBER: inte en chans
jag ska bevisa dem fel
jag ska fixa ett bra och dessutom stabilt jobb trots att läkare låter skeptisk om oddsen (1% av människor med asberger klarar av ett riktigt jobb. what the feck?)
jag har ju förfan fått upplevt en utav mina drömmar och klarat av att stå inför 500+ publik. det är först när man lurar i sig att man har begränsningar som ingenting går
5 NOVEMBER: I love this moment so much I want to have sex with it.
Var på lasse lindh igår. Det var riktigt kul, och han har enorm publikkontakt vilket gör alla glada och kära :D
Jag känner mig lite halvt ignorerad av mina vänner though, eller, inte ignorerad, men alla hade sin lilla danspartner. Elin hade Mia, Lisha hade Linn, ochsåvidare. Men pga ett rent exalterat tillstånd så vågade jag mig prata med främlingar som för det mesta verkade glada som jag jag kunde dansa med.
:)
Sen är det roligt hur ömtålig man är när rätt (eller ska man säga fel?) person säger rätt (fel) saker. Men jag har lärt mig att inte ta saker lika hårt längre. Självdistansen har ökat ganska mycket sen förra vintern.
Jag är lite bättre nu. Och sämre. Men tar definitivt mer plats än förut.
Jagvetattminainläggkanvaraganskaförvirrande.
gasp O:! Idag ska vi börja med repetitionerna inför akt två. Jag ska sjunga en utav de mest mäktigaste låtarna i hela musikalen. Alla får fanimej se till att komma i vår dådå. <3
peace out.
