11/12 JUNI: en pratstund
Lyssnar på en låt som heter La Dispute om och om igen. Fast jag försöker att inte lyssna sönder den.
Låten påminner mig mycket om min barndom, och jag inser äntligen vad som är fel. Vad det egentligen handlar om vill jag inte riktigt avslöja för det känns för privat.
Låt oss säga att det hör till ens personliga utveckling. Ångestmolnen.. Det berodde inte EGENTLIGEN på utseendesfixering, det berodde inte heller på mitt sociala handikapp. Nånting var tomt och jag hittade på ursäkter. Jag vet och jag vill nu. Jag vet vad jag måste göra nu.
i skrivande stund mår jag ganska så...
mjuk.
mjuk är nog rätt ord. Låten vill typ bädda in mig och säga att allt verkligen blir okej :) för jag vet att det kommer att bli det.
jag må vara en attentionhora, en tanklös idiot ibland, en martyr. Men det kommer fan att lösa sig. Oddsen finns.
Jag VET att min trovärdighet är borta. Jag har inte en enda jävel kvar nära mig och jag vet, det är mitt fel. Mitt martyrsnack och självömkan gör att människor tröttnar. Men nu jävlar.
allt är osammanhängande - jag bakar nonsens?
Bara om viljan är böjlig så är önskan möjlig. Eller hur? Eller hur?
Låten påminner mig mycket om min barndom, och jag inser äntligen vad som är fel. Vad det egentligen handlar om vill jag inte riktigt avslöja för det känns för privat.
Låt oss säga att det hör till ens personliga utveckling. Ångestmolnen.. Det berodde inte EGENTLIGEN på utseendesfixering, det berodde inte heller på mitt sociala handikapp. Nånting var tomt och jag hittade på ursäkter. Jag vet och jag vill nu. Jag vet vad jag måste göra nu.
i skrivande stund mår jag ganska så...
mjuk.
mjuk är nog rätt ord. Låten vill typ bädda in mig och säga att allt verkligen blir okej :) för jag vet att det kommer att bli det.
jag må vara en attentionhora, en tanklös idiot ibland, en martyr. Men det kommer fan att lösa sig. Oddsen finns.
Jag VET att min trovärdighet är borta. Jag har inte en enda jävel kvar nära mig och jag vet, det är mitt fel. Mitt martyrsnack och självömkan gör att människor tröttnar. Men nu jävlar.
allt är osammanhängande - jag bakar nonsens?
Bara om viljan är böjlig så är önskan möjlig. Eller hur? Eller hur?
Kommentarer
Postat av: Elin
varför är det alltid så att man försöker hitta på lösningar, anledningar, svar, ersättningar och ständigt desperat trevar efter att finna mirakelvägar, trots att saker och ting inte bara är så enkelspåriga? tänk ifall man bara vaknade och insåg "JAH såå var det" och sedan fixade sig allt...
känns ungefär lika avlägset som att det skulle finnas något som ett "rent samvete".
dock är väl insikten jävligt viktig. inte kul att irra runt och veta ingenting. flåt, hade kanske inte så mycket med saken att göra. hittar du rätt så är det ju underbart.
Postat av: Anonym
yann tiersen :D
Trackback
