7 JUNI: stått på händerna i elden i en vecka
stressyndrom som utvecklas genom tvångstankar
rädsla > perfektionism > stress > tvångstankar > ångestmoln
alltid lika väl till hands för att förruttna mitt liv :)
det har jag på senare tid lyckats koppla bort, men inte igår. åhnej.
då blev jag tvungen att sluta hålla masken och jag orkade inte låtsas. kunde bevittnas som 'grinig' på msn.
ville slå mig själv i ansiktet flera gånger i ren besvikelse över att inte ha lyckats koppla bort den enorma utseendesfixeringen samt diverse saker, vilket ger tecken på hurvida min mentala hälsa egentligen är.
träffade en bobhundmänniska igår.. hon heter Tove och har septum och vi hade bestämt samma smak för musik och finesser, så henne drar man till bob hunds enda spelning i stockholm den 22 augusti. underbart.
lördagen spenderades trots den massiva ångesten i bakhuvudet, med Tove, Saga, Erik, och Jennifer.
efter den enorma upptäckten av likheter i tänkandet rent lyriksmässigt gällande bobhund, så lättades ångesten och jag lyckades helt otroligt att slappna av, vilket är assvårt för mig. är jämt spänd oavsett whatever. är tillochmed van att vara det.
kunde vara mig själv den kvällen, så nu har jag gjort armband till dem i tacksamhet över att lite mänsklighet trots allt finns när man som mest behöver den. :) dom får tolka den gesten lite hur dom vill, jag vet iallafall vad min tanke var.
ibland är det så skönt och bra att inte veta sitt eget bästa.
rädsla > perfektionism > stress > tvångstankar > ångestmoln
alltid lika väl till hands för att förruttna mitt liv :)
det har jag på senare tid lyckats koppla bort, men inte igår. åhnej.
då blev jag tvungen att sluta hålla masken och jag orkade inte låtsas. kunde bevittnas som 'grinig' på msn.
ville slå mig själv i ansiktet flera gånger i ren besvikelse över att inte ha lyckats koppla bort den enorma utseendesfixeringen samt diverse saker, vilket ger tecken på hurvida min mentala hälsa egentligen är.
träffade en bobhundmänniska igår.. hon heter Tove och har septum och vi hade bestämt samma smak för musik och finesser, så henne drar man till bob hunds enda spelning i stockholm den 22 augusti. underbart.
lördagen spenderades trots den massiva ångesten i bakhuvudet, med Tove, Saga, Erik, och Jennifer.
efter den enorma upptäckten av likheter i tänkandet rent lyriksmässigt gällande bobhund, så lättades ångesten och jag lyckades helt otroligt att slappna av, vilket är assvårt för mig. är jämt spänd oavsett whatever. är tillochmed van att vara det.
kunde vara mig själv den kvällen, så nu har jag gjort armband till dem i tacksamhet över att lite mänsklighet trots allt finns när man som mest behöver den. :) dom får tolka den gesten lite hur dom vill, jag vet iallafall vad min tanke var.
ibland är det så skönt och bra att inte veta sitt eget bästa.
Kommentarer
Trackback
