Le fabuleux destin de Robin

i tanto var festen.
i en sunkig trea "inredd" av en sleazeglammare var efterfesten.
Det var lite trevligt och vi dansade lite limbo. Sen kom några 30-åringar och verkade lite förvirrade eller trötta eller fulla. Dom tyckte instinktivt att jag var bög efter att jag berättat att nej, jag är inte en flicka. Sen tror jag dom ville bråka, fast då blev dem tack vare en gayvänlig människa fett tillsagda och bad om ursäkt.
Jag fick ett armband av henne. Fint. Och vi ska bazza hela prideparaden imorgon. :) Anyhoweverways, det var en trevlig kväll och en trevlig nyfunnen vän och vi diskuterade lite bisexualitet. Jävlar vad läggningar är en stor grej helt plötsligt. Shit.

lurrls :O Jag känner mig bra på något sätt. Jag vet inte. Känner mig helt okej och behovet av att klaga på någonting existerar inte just nu. Awsum.
Jag har även insett att Särs är jävligt ball, att vänskapen med Bella har börjat komma tillbaka, att en skövdebo är saknad, att jag inte känner mig lika ensam som förut, och att jag längtar sjukt mycket efter att Jämtlandsmänniskorna ska komma till stockholm då vi tillsammans kommer se bob hund på scen.
Bäst.