18 AUGUSTI: riktigt

Ens mentala hinder blir till nån sorts otrovärdighet. Man slutar tro på en människa och intresset känns plötsligt inte lika stort. Lojalitet och den där tajta gemenskapen man kanske hade försvinner. Sånt är synd.
...

:]

Ändå känns det ganska okej med det jag har.
en stabil självkänsla har fixats. Känner mig fortfarande ensam i huvudet men jag mår iaf märkvärt bättre och det känns som att i en battle, jag VS världen, så skulle faktiskt jag vinna.
nu vågar jag och har självförtroendet att satsa och orka och kasta mig in i nya saker.

..Jävla process livet är ibland.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0