Le fabuleux destin de Robin

kommer ju aldrig bli som dom andra. jag märker att jag fortfarande är liten och socialt missanpassad.
ända sen jag var runt 8 år, då jag hamnade i en liten särklass, så har jag ifrågasatt allt,
ALLT
som hade med asberger syndrome att göra. människor tittade på mig och frågade varför jag gick i en sån klass, det mycket mobbing, och jag vågade inte riktigt gå ut. sluta prata, vilket kanske märks idag eftersom jag mumlar mycket om jag inte anstränger mig. ville visa att jag verkligen inte var "efterbliven", vilket efter en tid jag inte orkade hålla upp mer.
blev sjukt inåtvänd och fokuserade dagen rutinmässigt på tvspel i runt 6 år. jag hatade verkligen mig själv och såfort jag lyckades få en vän höll jag den så hårt att jag krossade sönder relationen (det är lite så än i dag har jag märkt.). det blev allmänt känt att jag var en irriterande person med konstigt kroppsspråk och ticks. 
 jag blev jävligt sur såfort min mor ens nämnde syndromet i telefon. nu 11 år efteråt är jag fortfarande den lilla lilla pojken. jag är så missnöjd med mig själv. är ju fortfarande inte riktigt riktigt där trots allt blitz krieg. nu märker man visserligen knappt att jag har asberger, men det ligger en del ansträngningar bakom för att det ska ha blivit så.

jag känner ett behov av att visa människor hur jävla hårt jag egentligen jobbat för min egen skull för att bli så social och "uttåtriktad"(egentligen är jag inte det, det är bara teater) som jag är nu. det är väl bara mänskligt att vara attentionwhore? ångest. har fortfarande inte vunnit nåt krig och fått en fin medalj.
varför ska jag jämt kriga mot mig själv för? kan jag inte bara acceptera att jag är nu som jag är?
VARFÖR?!
VAAAART ÄR MIN JÄVLA MEDAAAAAAAALJ!!?!!?

mitt liv,
poetiskt
njae,
patetiskt

(positivt?: jag blev väl en rent allmänt öppen person till det mesta, och väldigt tidigt accepterade människor som dom är. underbart.)


lycka till mig. imorgon ska jag uppträda med sång på Fryshuset.
underbart. ett slag i käften på dem som säger att det står i papprena att jag inte borde klara av sådan social aktivitet.