Le fabuleux destin de Robin

den senaste veckan har det varit fullt upp. fritiden har bara funnits i småsmulor. surrealism.
jag har också varit rätt upptagen med mig själv. förlåt för det. jag bygger liv, mitt liv, och det kan ibland leda till att jag stänger världen ute. men som resultat så har jag kommit över vissa särskilda komplex och tvångstankar. Jag är jävligt stolt över mig själv eftersom dessa komplex har påverkat mitt sociala liv under flera års tid. Jag är vinnare.

...egentligen är jag inte helt redo för världen. synd bara att många verkar tar det fel.
Jag kan inte göra någonting om jag inte ordnar migsjälv, har jag ingen självkänsla har jag inte lust att göra någonting alls, och för att det ska fixas behövs tid. Jag behöver mig själv.
Känn ingen hjälplöshet för detta är mitt krig och ingen annans.
Lyckas ständigt slaktad under detta krig, så därför tar jag avstånd från människor för att se till att jag inte påverkas av ord eller gester medan jag då fortfarande är skör.
på grund av det, tror vissa kanske att jag inte tycker om dem eller inte har tid för dem. Fel fel fel.
Måste bara bygga upp mig själv och bli stadig först innan jag kastar mig in i något som kan ännu en gång förstöra mig på nytt.