Le fabuleux destin de Robin

Idag åt jag ingefära för första gången i mitt liv.. fast i godisform.
Och idag har jag käckat omkring i stan, kollat upp vad melodikor kostar, samtidigt som jag slumpmässigt träffade på en gammal vän. Ibland känns det lite häftigt att stöta på människor sådär random i stan, det känns som det var längesen.

Kvällen kom.
Jag somnade på tåget påväg hem. Vaknade upp i Bålsta. Spelade pokémon yellow i nån halvtimma eftersom tåget envisades med att just inte åka. Någon tjej tittade konstigt på mig, antagligen tyckte hon jag var barnslig som hade gameboy. Antagligen var hon bara dum i huvudet.

Nu är jag hemma och jag mår konstigare än nånsin. En paradox.
Jag har känt mig ful som en uppstoppad bäver i ansiktet hela dan, men min klädsel var lite spexig. Jag försöker alltid spexa till mig själv med kläder eftersom jag avskyr mitt ansikte. Vanskapta jävel.

fast melankolin verkar tyna bort iallafall. Vet inte varför, men jag mår lite gladare nu. Fast inte så som jag vill må.
ska ta ett djuptdjupt andetag.