30 NOVEMBER: le gen DARY

klagolöst :) Jag orkar varken ranta eller romantisera livet idag. Allt är skit(bra).

dagens uppdrag: lära sig Life/Universe.

26 NOVEMBER: the amazing strange particular sadness

Tiden går, tiden slår, tiden får (allt).

sen sist jag skrev.. så har allt varit jättebra :) Jag börjar tro på mig själv mer och mer. Allt är stabilt. Allt är coo'.
Min styvfar ligger fortfarande på sjukhus för ehhurbörjaguttryckadet, olaga beteenden. Han jobbar verkligen hårt för att komma ur sitt mönster, jag hoppas bara jag kan ha någon positiv inverkan på honom överhuvudtaget.
Det gäller att KRIGA!! Levla upp i trista miljöer.
vem vill egentligen bli en starkare och bättre människa när världen runtom säger emot en och skiter i en. Jag måste få honom att ändra sitt perspektiv.

Jag är en nörd, jag kan inte sluta banka in amélie-låtar i mitt huvud. Jag kan de flesta nu efter gehör, och det känns jävligt fantastiskt när man märker hur fort man plockar dem på melodika och dragspel. Blir så glad <3<3

Har piercat tungan för ett par dar sen. Det smärtar att se alla andra äta sin fina mat hur ovarsamt som helst, vräka i sig brownies eller hamburgare, eller varför inte KAKOR. Jag måste genväga runt tungan för att få i mig mat, annars är det mest yoghurt och aprikoskräm som gäller för mig.

ah well, peace out o/

11 NOVEMBER: inte en chans

människor med Asbergers sägs ha särskilda begränsningar

jag ska bevisa dem fel



jag ska fixa ett bra och dessutom stabilt jobb trots att läkare låter skeptisk om oddsen (1% av människor med asberger klarar av ett riktigt jobb. what the feck?) 
jag har ju förfan fått upplevt en utav mina drömmar och klarat av att stå inför 500+ publik. det är först när man lurar i sig att man har begränsningar som ingenting går

5 NOVEMBER: I love this moment so much I want to have sex with it.

Var på lasse lindh igår. Det var riktigt kul, och han har enorm publikkontakt vilket gör alla glada och kära :D
Jag känner mig lite halvt ignorerad av mina vänner though, eller, inte ignorerad, men alla hade sin lilla danspartner. Elin hade Mia, Lisha hade Linn, ochsåvidare. Men pga ett rent exalterat tillstånd så vågade jag mig prata med främlingar som för det mesta verkade glada som jag jag kunde dansa med.
:)

Sen är det roligt hur ömtålig man är när rätt (eller ska man säga fel?) person säger rätt (fel) saker. Men jag har lärt mig att inte ta saker lika hårt längre. Självdistansen har ökat ganska mycket sen förra vintern.
Jag är lite bättre nu. Och sämre. Men tar definitivt mer plats än förut.
Jagvetattminainläggkanvaraganskaförvirrande.

gasp O:! Idag ska vi börja med repetitionerna inför akt två. Jag ska sjunga en utav de mest mäktigaste låtarna i hela musikalen. Alla får fanimej se till att komma i vår dådå. <3


peace out.


1 NOVEMBER: How loneliness sometimes can be super-awesome

Över. Singellivet nu. Det känns skönt att ha pratat igenom allt och slutat som jättebra vänner. Inte lätt när det är svårt. Nu blev det förvånansvärt lätt. Känslan är lätt och jag älskar det. Det är synd när man ska behöva trassla ner sig själv.
J.D. i Scrubs säger min rubrik. Han är söt. Jag ska ha ett indiskt mångbröllop med honom, Turk, och dr Cox . <3

Idag är det halloweenfest och min favoritturks födelsedag. Grattis grattis grattis grattis. Fick reda på det först idag, den jäveln hade inte berättat det tidigare. Jag måste hinna slänga ihop någon födelsedagspresent till mannen innan jag åker.

Jag har en rutig skjorta. Och min backficka är tömd på ess.

RSS 2.0