Le fabuleux destin de Robin -

28 SEPTEMBER: måndag kväll

Somna om, om din dag känns lång.
Jag hoppas att du alltid tänker på mig samtidigt som när en tanke jag skänker dig.

Jag ska bevara denna känsla länge länge länge länge länge länge länge länge länge länge länge länge länge.

Längesen jag skrev känns det som, inatt är jag skitglad :)

2008-09-30 @ 00:22:13 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

15/16 SEPTEMBER: Ingen mer tinnitus

Jag ältar inte, jag saknar.

Saknar anton, kerem, frida, annie, emma, linn, siri, särs.
Vill visa er hur bra jag blivit. Bevisa att jag kunde trots allt, eller något..

Saknar örnsköldsvik, uppsala, arvika.

Positiva minnen. Alltihop!
Vill mest säga att jag är tacksam över att jag fått vara en del av er tid.

Jag kan göra vad jag vill. Min potential är stor. Självsäkerheten är stor men förtterna finns på jorden. I cement.
Jag kan ta det lugnt om jag vill, jag kan revolutionera mig själv. Allt handlar om viljestyrka och om att våga.

Nu jävlar, sverige.

2008-09-16 @ 00:06:09 Permalink Allmänt Kommentarer (6) Trackbacks ()

11 SEPTEMBER: hejdå allt som var nästan

SJÄLVACCEPTANS!
Jag har accepterat:
mitt utseende (och hur jag hatar hur ljuset reflektarar och gör mig ful ibland)
hur jag pratar
mitt kroppsspråk och allt
Allt.

Kriget är vunnet.
laddar inte upp så mycket bilder på mig själv längre. Har helt enkelt inget behov? Självkänslan finns och åh som jag strävat efter den.

fokuserar på annat nu :)

Nu kan jag göra en hemsida dedikerad till mitt favoritspel, jag har ambitioner!
Nu kan jag spela teater och våga.
Nu kan jag prata och skita i att bry mig om att dömas.
Sista chansen, sista året i skolan. Att jag fick höra från skolan att jag skärpt till mig var som en slutgiltig bekräftelse på att jag verkligen fixat det här. Förra året brydde jag för mycket om mig mig själv, skolan var inget jag prioriterade.

tack <3

2008-09-11 @ 22:00:02 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

1 SEPTEMBER: halmhattens bleka kantighet är inget substitut

bob hund spelade i lördags på popagandafestivalen. Den enda konserten någonsin som gjorde mig i extas. <3 festen var där, allt fanns!
Nu är min röst borta och jag låter som en liten pojke i målbrottet :O
ÅÅÅEHHH!!
Och dom körde det extremt långa mellanspelet under Dubbel Tvekan.

På tal om ingenting.
Jag önskar jag var delaktig i livet igen. Känner mig så inaktiv i allt. Jag har många bekanta men jag känner egentligen nästan inte någon av dem. Jag saknar verkligen djup... Min personlighet är väl inte så attraktiv längre. Åtminstonde inte utåt sett. (Dun dun-DUUN!)

.. :)
Äesch.
Det löser väl sig.

Dagens ledmotiv: http://www.youtube.com/watch?v=TjrCJQf1MW8&feature=related (det är såhär framtiden låter.)

2008-09-01 @ 16:59:02 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()