Le fabuleux destin de Robin

Upp, upp, upp, upp,
och inte
Ner

älskar hur vissa saker i mitt huvud faktiskt ändras och blir numera regelbundna tankar

och snart våras det inför Arvikafestivalen :)

Fortsätter jag såhär kommer jag att reinkarneras igen, exakt som förut!
men jag skulle ljuga om jag sa att det här inte var en mycket svår prövning som jag faktiskt faktiskt lyckas övervinna.

Tips- lev alltid i nuet. Tänker du för mycket på det föregågna eller på framtiden kommer du aldrig att bli lycklig. Ord och handlingar må gagna dig men man får inse att man har ett val. Man kan välja att leva i sin självömkan eller välja att må bra.

på senare tid har jag inte gjort mycket än att gå nattpromenader, supa med främlingar, och spelat tvspel.
Och ärligt talat.
Jag behöver inte tänka.
Jag behöver inte tänka så jävla mycket längre.
Valde att inte göra det.

Gratulerar mig själv, och är faktiskt taggad inför dagen.
och en söt känsla i magen :>

Lyssnar på en låt som heter La Dispute om och om igen. Fast jag försöker att inte lyssna sönder den.
Låten påminner mig mycket om min barndom, och jag inser äntligen vad som är fel. Vad det egentligen handlar om vill jag inte riktigt avslöja för det känns för privat.
Låt oss säga att det hör till ens personliga utveckling. Ångestmolnen.. Det berodde inte EGENTLIGEN på utseendesfixering, det berodde inte heller på mitt sociala handikapp. Nånting var tomt och jag hittade på ursäkter. Jag vet och jag vill nu. Jag vet vad jag måste göra nu.

i skrivande stund mår jag ganska så...

mjuk.

mjuk är nog rätt ord. Låten vill typ bädda in mig och säga att allt verkligen blir okej :) för jag vet att det kommer att bli det.
jag må vara en attentionhora, en tanklös idiot ibland, en martyr. Men det kommer fan att lösa sig. Oddsen finns.

Jag VET att min trovärdighet är borta. Jag har inte en enda jävel kvar nära mig och jag vet, det är mitt fel. Mitt martyrsnack och självömkan gör att människor tröttnar. Men nu jävlar.

allt är osammanhängande - jag bakar nonsens?

Bara om viljan är böjlig så är önskan möjlig. Eller hur? Eller hur?

stressyndrom som utvecklas genom tvångstankar
rädsla > perfektionism > stress > tvångstankar > ångestmoln

alltid lika väl till hands för att förruttna mitt liv :)

det har jag på senare tid lyckats koppla bort, men inte igår. åhnej.
då blev jag tvungen att sluta hålla masken och jag orkade inte låtsas. kunde bevittnas som 'grinig' på msn.
ville slå mig själv i ansiktet flera gånger i ren besvikelse över att inte ha lyckats koppla bort den enorma utseendesfixeringen samt diverse saker, vilket ger tecken på hurvida min mentala hälsa egentligen är.


träffade en bobhundmänniska igår.. hon heter Tove och har septum och vi hade bestämt samma smak för musik och finesser, så henne drar man till bob hunds enda spelning i stockholm den 22 augusti. underbart.
lördagen spenderades trots den massiva ångesten i bakhuvudet, med Tove, Saga, Erik, och Jennifer.
efter den enorma upptäckten av likheter i tänkandet rent lyriksmässigt gällande bobhund, så lättades ångesten och jag lyckades helt otroligt att slappna av, vilket är assvårt för mig. är jämt spänd oavsett whatever. är tillochmed van att vara det.
kunde vara mig själv den kvällen, så nu har jag gjort armband till dem i tacksamhet över att lite mänsklighet trots allt finns när man som mest behöver den. :) dom får tolka den gesten lite hur dom vill, jag vet iallafall vad min tanke var.
ibland är det så skönt och bra att inte veta sitt eget bästa.