30 MAJ: Where to download life?
jag har också varit rätt upptagen med mig själv. förlåt för det. jag bygger liv, mitt liv, och det kan ibland leda till att jag stänger världen ute. men som resultat så har jag kommit över vissa särskilda komplex och tvångstankar. Jag är jävligt stolt över mig själv eftersom dessa komplex har påverkat mitt sociala liv under flera års tid. Jag är vinnare.
...egentligen är jag inte helt redo för världen. synd bara att många verkar tar det fel.
Jag kan inte göra någonting om jag inte ordnar migsjälv, har jag ingen självkänsla har jag inte lust att göra någonting alls, och för att det ska fixas behövs tid. Jag behöver mig själv.
Känn ingen hjälplöshet för detta är mitt krig och ingen annans.
Lyckas ständigt slaktad under detta krig, så därför tar jag avstånd från människor för att se till att jag inte påverkas av ord eller gester medan jag då fortfarande är skör.
på grund av det, tror vissa kanske att jag inte tycker om dem eller inte har tid för dem. Fel fel fel.
Måste bara bygga upp mig själv och bli stadig först innan jag kastar mig in i något som kan ännu en gång förstöra mig på nytt.
25 MAJ: time trial
en annan ställer väldigt höga krav på mig.
mina brister har aldrig varit mer tydligare än nu.
lojalitet. personliga hinder. krav. osäkerhet. jag är utmattad..
när förväntingarna till synes inte tycks räcka till, kryper man gärna ner i sängen, startar igång super nintendot och spelar Lost Vikings. efter en eller två timmars spelande har man lyckats glömma bort det dära för stunden, och upptäcker att tvspel är egentligen min _riktiga_ enda verklighetsflykt ifrån att tänka för mycket.
jag har glömt bort att jag hade en sådan utmärkt verklighetsflykt, måste lära mig att ta vara på den mer.
ibland tycker jag om att min mobil är helt uppfakkad och att det knappt går att få tag på mig. det gör mig mindre stressad även om jag gillar att smsa fram till klockan två på natten.
idag har jag ätit minibaguetter mindre än mitt lillfinger. jättegoda!
imorgon är det krig.. Jag ska försöka göra klart produktionen av min låt "Eko" i skolan.
åldersnojor drabbar många nuförtiden.. unga som känner sig gamla. unga som får ångest av att välja. rätt eller fel.
jag känner mig lite grann i det. om dryga två veckor är jag äldre än förut och kraven på mig som människa höjs ännu en grad. illa. jag är osäker om jag kommer klara av ett riktigt liv.
måste leva!
21 MAJ: efterbliven kanske
kommer ju aldrig bli som dom andra. jag märker att jag fortfarande är liten och socialt missanpassad.
ända sen jag var runt 8 år, då jag hamnade i en liten särklass, så har jag ifrågasatt allt,
ALLT
som hade med asberger syndrome att göra. människor tittade på mig och frågade varför jag gick i en sån klass, det mycket mobbing, och jag vågade inte riktigt gå ut. sluta prata, vilket kanske märks idag eftersom jag mumlar mycket om jag inte anstränger mig. ville visa att jag verkligen inte var "efterbliven", vilket efter en tid jag inte orkade hålla upp mer.
blev sjukt inåtvänd och fokuserade dagen rutinmässigt på tvspel i runt 6 år. jag hatade verkligen mig själv och såfort jag lyckades få en vän höll jag den så hårt att jag krossade sönder relationen (det är lite så än i dag har jag märkt.). det blev allmänt känt att jag var en irriterande person med konstigt kroppsspråk och ticks.
jag blev jävligt sur såfort min mor ens nämnde syndromet i telefon. nu 11 år efteråt är jag fortfarande den lilla lilla pojken. jag är så missnöjd med mig själv. är ju fortfarande inte riktigt riktigt där trots allt blitz krieg. nu märker man visserligen knappt att jag har asberger, men det ligger en del ansträngningar bakom för att det ska ha blivit så.
jag känner ett behov av att visa människor hur jävla hårt jag egentligen jobbat för min egen skull för att bli så social och "uttåtriktad"(egentligen är jag inte det, det är bara teater) som jag är nu. det är väl bara mänskligt att vara attentionwhore? ångest. har fortfarande inte vunnit nåt krig och fått en fin medalj.
varför ska jag jämt kriga mot mig själv för? kan jag inte bara acceptera att jag är nu som jag är?
VARFÖR?!
VAAAART ÄR MIN JÄVLA MEDAAAAAAAALJ!!?!!?
mitt liv,
poetiskt
njae,
patetiskt
(positivt?: jag blev väl en rent allmänt öppen person till det mesta, och väldigt tidigt accepterade människor som dom är. underbart.)
lycka till mig. imorgon ska jag uppträda med sång på Fryshuset.
underbart. ett slag i käften på dem som säger att det står i papprena att jag inte borde klara av sådan social aktivitet.
16 MAJ: dubbel tvekan eller ingen tvekan alls
Jag börjar andas
och mitt hjärta blandas
8 MAJ: efterdum
Hursomhelst är jag trött på att inte få veta nånting, och jag är trött på att hoppa efter egna teorier. Gissagissagissa. Ingen verkar ju berätta nåt. Ni kanske inte ens mår dåligt, utan bara inte har lust.
Jag tar intiativet helahela fakking tiden, förstår ni inte att det får mig att tro att ni tröttnat på mig?
Det får mig att bli osäker på vad jag betyder för er. Varför bryr jag mig ens så jävla mycket? SRY GUYS.
Jag är tönt. Och jag behöver mina vänner. Men det känns verkligen som vissa av er inte behöver mig.
"bästa vän"
"lämnar dig aldrig"
bullshit, antagligen. kthxbye.
6 MAJ: det här är inte nästan, detta är precis
Och idag har jag käckat omkring i stan, kollat upp vad melodikor kostar, samtidigt som jag slumpmässigt träffade på en gammal vän. Ibland känns det lite häftigt att stöta på människor sådär random i stan, det känns som det var längesen.
Kvällen kom.
Jag somnade på tåget påväg hem. Vaknade upp i Bålsta. Spelade pokémon yellow i nån halvtimma eftersom tåget envisades med att just inte åka. Någon tjej tittade konstigt på mig, antagligen tyckte hon jag var barnslig som hade gameboy. Antagligen var hon bara dum i huvudet.
Nu är jag hemma och jag mår konstigare än nånsin. En paradox.
Jag har känt mig ful som en uppstoppad bäver i ansiktet hela dan, men min klädsel var lite spexig. Jag försöker alltid spexa till mig själv med kläder eftersom jag avskyr mitt ansikte. Vanskapta jävel.
fast melankolin verkar tyna bort iallafall. Vet inte varför, men jag mår lite gladare nu. Fast inte så som jag vill må.
ska ta ett djuptdjupt andetag.
5/6 MAJ: nonsens, eller hur var det?
ett nytt tankesätt.
ett nytt sätt att tänka.
Det är ju så uppenbart,
om viljan är böjlig, är önskan möjlig.
Man tänker på så mycket man egentligen inte behöver tänka på, och glömmer bort vad det hela egentligen handlade om.
5 MAJ: ett fall och en lösning
bygga upp en karaktär, forma sig själv, bli något, anpassa sig rent socialt, bli lycklig. Eller börja om på ruta ett för att man insåg att det där inte alls funkade.
onekligen tröttsamt...
skolångest: 800 förlorade poäng för en missad uppsats, ouppklarad religion, ouppklarad matte, ouppklarad engelska, en massa.. fruck.
livsångest: känslan av att känna sig otillräcklig och att inte veta riktigt vad man utgör för nytta för andra, prestationsångest på olika håll, rädsla för människor i allmänhet, x antal svikelser
Ibland tror man att livet leker, men rätt som det är så visar det sig att någon leker med döden..
Ibland har jag bara lust att falla ihop men det går inte för sig för en krigare.
Jag spelade lite tvspel imorse, men jag vet inte om jag blev mycket gladare av det.
som man säger, efter sol kommer alltid regn, och har man otur kommer hagel med regnet. Får hoppas att mitt paraply är tillräckligt starkt. KOM IGEN NU DÅ!
4/5 MAJ: Soir de Fete
Melankolisk.
är detta bara en lycka i oturen? ärligt talat vet jag inte längre och att överanalysera tankar som egentligen inte behöver analyseras känns nog lite onödigt. Jag har växt ifrån sånt och behöver inte deppa över det längre.
Lite loligt dock att det oundvikligt ska komma tillbaka, om än bara i perioder. Jag antar att vissa minnen lämnar permanenta små sår.
.. skitsamma.
:J
Jag lever nu. Jag får inte glömma bort den ambition och viljestyrka jag lyckats bygga upp. Jag ger inte upp utan krig.
imorgon blir det inspelning med en låt jag skrivit, hoppas jag.. Och jag och jocke har lite samtalsämnen i skolan imorgon.
kek, vi har festat tillsammans hela helgen och jag antar att bekantskapsbanden kommer vara lite annorlunda.
inatt, blir det låten Soir de Fete och jag försöker lista ut hur många instrument som används inom den. 12, tror jag.
Je nous rêve tous debout devant
Descendant dans la ville, marchant
3 MAJ: en dag med fantastiska attribut
YES YES
29/30 APRIL: det spelas sömnlöshet
- update -
Valborg bestod av rött vin och en människa jag diskuterade homosexualitet med.
29 APRIL: det spelas tristess
Lyssna på Jim och inse att sveriges mest mänskliga band faktiskt funkar på engelska också.
Får en känsla av att jag kommer fira valborg hemma i år. Lär bli lika episkt som vanligt..
:)
Men jag är glad ändå.
Idag är det enda jag ätit sallad och makaroner. Bara för att påpeka hur intressant min blogg egentligen är och kommer att bli.
INTRESEKLBUBEN ANTEKNAR KANSHKE
29 APRIL: det spelas intresse
Saker börjar arta sig och vissa avsnitt i livet känns roligare. :) det enda som är ett fettominus nu är nog att jag tappade min väska med ALLT junk jag nånsin brukar ta med mig i (mobiltelefon, plånbok (MED pengar), nycklar, sentimentala saker, ect.). Detta resulterar då nu i att jag känner mig råpank och degraderad rent materiellt.
Fast om man tänker på den ljusa fina sidan så har jag ju blivit lite mindre materiell istället och känner att det duger att ha en mobil som bara kan smsa faktiskt.
Hurrah för medelmåtta!
På tal om ingenting, visst är dragspel som piano fast spännande?
min progress inom det instrumentet börjar gå ritkigt bra nu! Och jag börjar lära mig min första låt efter gehör, eftersom dragspelsnoter är lite knepigt; La Valse des Monstres (du kan lyssnalyssna: http://youtube.com/watch?v=dq3irIdo43U).
28 APRIL: sparka på bananer
Lycklig och rädd.
det absolut perfekta tillståndet av cepe.
Här, ta ett extraliv: 
