1 SEPTEMBER: halmhattens bleka kantighet är inget substitut

bob hund spelade i lördags på popagandafestivalen. Den enda konserten någonsin som gjorde mig i extas. <3 festen var där, allt fanns!
Nu är min röst borta och jag låter som en liten pojke i målbrottet :O
ÅÅÅEHHH!!
Och dom körde det extremt långa mellanspelet under Dubbel Tvekan.

På tal om ingenting.
Jag önskar jag var delaktig i livet igen. Känner mig så inaktiv i allt. Jag har många bekanta men jag känner egentligen nästan inte någon av dem. Jag saknar verkligen djup... Min personlighet är väl inte så attraktiv längre. Åtminstonde inte utåt sett. (Dun dun-DUUN!)

.. :)
Äesch.
Det löser väl sig.

Dagens ledmotiv: http://www.youtube.com/watch?v=TjrCJQf1MW8&feature=related (det är såhär framtiden låter.)

26 AUGUSTI: le valse

Jag klarar knappt av att lyssna på Le Valse Des Monstres, även fast den verkligen inspirerar mig och på något sätt ger mig fina bilder om hur världen kan vara i mitt lilla huvud. Den påminner också om hur väldigt gärna jag vill lära mig spela den och även om vilken lousy dragspelare jag är. :/
Det känns som att jag inte kan lyssna på den förrens jag kan spela låten för att få ut fullständig tillfredställelse utav den.
...
men jag lysnar på den ändå :D

22 AUGUSTI: det är nu det börjar

Min mamma har jättehögt blodtryck och har varit på sjukhuset ibland den senaste tiden. Hon har haft samma onyttiga vanor i flera år.
Min styvpappa är det ungefär samma sak med och är på sjukhus nu. Han har inte heller ändrat sina vanor på flera år. Jag frågar honom varför han köper viss mat och får svaret: "det är dumt jo, men jag vet inte".
Min lillasyster har diagnotiserats med diabetes men det verkar som att hon fortsätter äta massa godis.

Kul att det känns som en snar tidsfråga innan halva min familj kommer att dö.
Skulle nåt hända dem så skulle jag vara helt oförmögen till att ta hand om mig själv. Fysiskt och psykiskt. Det är så mycket saker jag inte är redo för ännu.

Måste agera snart. Hjälpa på nåt jävla sätt. Kraftansträngning.
Jag orkar.

18 AUGUSTI: riktigt

Ens mentala hinder blir till nån sorts otrovärdighet. Man slutar tro på en människa och intresset känns plötsligt inte lika stort. Lojalitet och den där tajta gemenskapen man kanske hade försvinner. Sånt är synd.
...

:]

Ändå känns det ganska okej med det jag har.
en stabil självkänsla har fixats. Känner mig fortfarande ensam i huvudet men jag mår iaf märkvärt bättre och det känns som att i en battle, jag VS världen, så skulle faktiskt jag vinna.
nu vågar jag och har självförtroendet att satsa och orka och kasta mig in i nya saker.

..Jävla process livet är ibland.


9 AUGUSTI: tillbaks på ruta ett på ett helt annat sätt

Oambitiöst humör.
Lust? Nä.
Jag vill bli gammal och tappa hår och bli flintskallig och dö.

Ge mig ett nytt kapitel av intresse. Vill vara intresserad och engagerad i världen igen.

Min längtan är iallafall äkta.

6/7 AUGUSTI: takter vi aldrig kommer kunna slå

Nu vet jag ungefär vad som menas med "för mycket". Det är ganska slitsamt när människor i stort sett kastar krav på en de vill att man ska uppfylla. Kom igen, jag är inte mer än någon annan. "Du är för mycket så, du är för lite så, blaha". OKEJ. Gör mina brister uppenbara på ett sätt som sårar då. Jag vet att jag är en idiot på deltid och jag försöker bättra på mina brister, men jag kan inte förändra mig själv helt och hållet efter någon dag.
Passar jag inte nu, är jag inte den typ av vän du önskar dig, så lär känna mig någon annan gång, då.
Någondag är jag nog okej för dig. Tills dess, om det fortsätter i samma anda som nu, så kommer detta inte vara långvarigt.

Yeahyeahyeah.

Dom senaste dagarna har det varit luftombyte i södertälje. :) det känns skönt att bara ringa på impuls till mina hippievänner och se på film och allt. Värt.

Min jämtlandsvän. Det gör faktiskt ont i att veta att du verkar gå igenom en något ruff' time. Vet att du har svårt att ta emot positiva kommentarer och shit, men jag vill inte att du har det dåligt. Jag bryr mig väldigt mycket om dig, hoppas du förstår det och inte rejectar dom orden.

Just nu vill jag nog mest putta bort världen. Ni är för nära min brutna vrist.
Jag har iallafall lovat mig själv att jag ska göra saker jag blir glad av när jobbigheter börjar uppstå. Bra. :)

1 AUGUSTI: almost legendary

i tanto var festen.
i en sunkig trea "inredd" av en sleazeglammare var efterfesten.
Det var lite trevligt och vi dansade lite limbo. Sen kom några 30-åringar och verkade lite förvirrade eller trötta eller fulla. Dom tyckte instinktivt att jag var bög efter att jag berättat att nej, jag är inte en flicka. Sen tror jag dom ville bråka, fast då blev dem tack vare en gayvänlig människa fett tillsagda och bad om ursäkt.
Jag fick ett armband av henne. Fint. Och vi ska bazza hela prideparaden imorgon. :) Anyhoweverways, det var en trevlig kväll och en trevlig nyfunnen vän och vi diskuterade lite bisexualitet. Jävlar vad läggningar är en stor grej helt plötsligt. Shit.

lurrls :O Jag känner mig bra på något sätt. Jag vet inte. Känner mig helt okej och behovet av att klaga på någonting existerar inte just nu. Awsum.
Jag har även insett att Särs är jävligt ball, att vänskapen med Bella har börjat komma tillbaka, att en skövdebo är saknad, att jag inte känner mig lika ensam som förut, och att jag längtar sjukt mycket efter att Jämtlandsmänniskorna ska komma till stockholm då vi tillsammans kommer se bob hund på scen.
Bäst.

30 JULI: bagatelle

Ensamhet är veckans känsla.

känns som att jag bara sitter och väntar på nåt.
jag borde åka ut och träffa människor, jag borde ta fler chanser

Har varit instängd i mig själv alltför länge utan att faktiskt inse att jag var det.
NU JÄVLAR MORGONDAGEN


29 JULI: rubriklös och fantasilös

sexuella äventyr.. Både riktigt bra och några ganska så awkward.
Den här sommaren har jag mest nog varit människa och det mesta vad det innebär och oftast defineras som.

ibland känns det lite paradoxalt när jag läser min väns blogg och inser att hon går igenom ungefär samma mönster, samma problem, just nu. Det känns lite bra tror jag. Eller gulligt.
Jag skulle vilja berätta för henne att jag vill ha henne som en jättenära vän men det skulle antagligen formuleras fel och missförstås helt. Klant tvåtusenåtta, världens största medelmåtta.

Idag (fast jag har inte gått och lagt mig än) är det pride för min del, kajsa är skitsnäll och lånar ut pengar till mig. :) Jag funderar på att göra som förra året. Ge bort massa armband på random impuls till de man tyckte var söta eller bara allmänt fina. Jag mådde asbra då. Yeah, det gör jag.

igår? IGÅR? Jag spelade dragspel med becky. Vi försökte jamma lite ihop till en låt. Det gick sådär och vi tröttnade väl mot slutet. Vi skrev ner ackord och shit, och texten blev ungefär såhär:
Det händer ingenting idag x4

Vi sjunger på samma melodi
Om om igen på samma melodi
Vi sjunger på samma melodi
Om om igen på samma melodi

Överallt ser jag gräs som är grönare än mitt eget
Överallt ser jag folk som är skönare än mina egna vänner

Jag börjar sluta tro på vad som är sant
Varför försöker man hålla nån "vettig" balans?


Ganska melankolisk och ljummen. Vi var ganska trötta ospexiga till idéerna.
Vi skrev en annan också, lite häftigare:
När alla dina vänner gått och dött
Och alla som du känner blivit till kött (på min tallrik)
Så går det när man aldrig ringer
Dom blir självmordsbenägna och försvinner


YES

23 JULI: the last remaining lemon struggling for its survival. stay tuned.

Visst är det tråkigt när människor sviker ens förtroende?
Min största önskan är nog att känna en samhörighet. Känna att jag är delaktig i ett gäng och att jag finns. Känna att jag tillhör någonting häftigt. Detta behov var större förut, men det vore ändå fint nu med den känslan.
Brist på människor att dela de alla små charmiga nöjen med. Letar fortfarande.

Jag är ingen medelmåtta. Jag kan, om jag vill.
det finns så mycket jag vill.
och kan.
och ska.

HÄR är jag.
jag lever och stretar och mår ibland jobbigt.
men jag finns.
'jag är dyngsur av det förflutna'.
men HERREJÄVLAR vad jag finns nu, återigen.

21 JULI: je veux te voir

Dagens ledmotiv:
http://youtube.com/watch?v=FsrN3qxX2Yw&feature=user

Idag har jag spelat tvspel med rebecka. Vi spelade wind waker och jag påminde om hur episkt och friskt det faktiskt är. Och så har jag ätit glass. Med LAKRITSSÅS! Lakrits vinner lätt i nästan alla lägen.

:)

Jag är glad idag. Jag önskar jag hade en fet laser med lycka jag kunde rikta mot människor.
I'MMA CHARGIN' MAH LASER!!!
Det roligaste är att jag absolut inte har någon anledning. Bra självkänsla. Bra humör.
Mitt huvud känns lite naivt ibland.

Yesm. bob hund och Detektivbyrån inspirerar till sinnesro ikväll.
Jag är ett sär. <3 Jag har massa tankar och funderingar jag skulle kunna spilla ut men ikväll låter jag nog bli.
Inga spoilers. Ikväll är mitt liv hemligt.

Kvällens ledmotiv:
http://youtube.com/watch?v=GRUcDR44XQk

20 JULI: syret ger min själ en fart, bättre än avgaser från stan

nu är jag handikappad på riktigt. i all verklighet.
Inget busskort.
Ingen dator.
Halvt fungerande mobil.
Halvt fungerande mp3.

ye-EAH. Jag och materialism har aldrig riktigt varit det idylliska paret.
Men men. det kunde ha varit mycket värre.
Jag kan tigga ihop pengar för att resa, jag kan låna mina föräldrars dator, min mobil må inte funka atm att skicka sms ifrån men det går att ringa, och min mp3 funkar iallafall i de FLESTA fall.
Jag kunde också ha varit världens proper materialist och begått trefaldigt självmord pga detta.

..jag känner mig ibland lite löjlig när jag inser ibland vilken hardcore optimist jag är.

18 JULI: ärlighet? det är ett idogt jobb att driva idioten ur sin kropp

nej.
nej.
nej.

Inte mer dig!


15/16 JULI: vem är inte ful i 60WATTS ljus?

Summera? Ja. SUMMERA. HURRAH, HEJA HEJA FRYST HUMÖR!
Dom senaste dagarna har varit jättebra. Jag har fått två nya vänner. Och har äntligen levererat bilden till fatima.
Tack matilda för att jag bara kan chilla galet och känna mig trygg i ditt hem. Din pappa introducerade ny vegetarisk mat för mig, kthnx. :) Vegetarisk falafel och pucko, sjukt najs!

Helt otroligt att jag bara kan vända sida på luggen och känna mig hur bra som helst.

Jag är mindre jävlig martyrig än förut. Det är bra. En proccess som åtminstonde jag märkt börjat märka skillnad av.

Mja.

JAG MÅR HELT UNDERBART BRA IBLAND.

Jag kan känna att jag lever i nuet mer än förut. Jag älskar det. Mitt ego tillåter mig själv det och äntligen kan jag börja se frammåt istället för bakåt. Behöver inte förstå varför jag var så jävla svår ibland! Viktigt är att jag känner mig bra i magen nu. :)


7 JULI: never trust a klingon

Är hemma från ARRHvika nu och det var bäst.
Träffade bland annat Becky och Kim och många andra jag saknat den senaste månaden.

Nu sitter jag hemma och jag har nästan hunnit vänja mig vid att jag inte är på festival.
Isglass är gott på morgonen. Piggelin.

Blev lite slaktad av ett sms som råkades skicka till mig men som jag borde inte ha sett.
Hade det varit förut hade jag haft skitsvårt för det, nu kan jag iallafall bearbeta det på ett bättre sätt.

28 JUNI: vinnande medelmåtta

Upp, upp, upp, upp,
och inte
Ner

älskar hur vissa saker i mitt huvud faktiskt ändras och blir numera regelbundna tankar

och snart våras det inför Arvikafestivalen :)

19/20 JUNI: det var skönt med ett dåligt svar

Fortsätter jag såhär kommer jag att reinkarneras igen, exakt som förut!
men jag skulle ljuga om jag sa att det här inte var en mycket svår prövning som jag faktiskt faktiskt lyckas övervinna.

Tips- lev alltid i nuet. Tänker du för mycket på det föregågna eller på framtiden kommer du aldrig att bli lycklig. Ord och handlingar må gagna dig men man får inse att man har ett val. Man kan välja att leva i sin självömkan eller välja att må bra.

på senare tid har jag inte gjort mycket än att gå nattpromenader, supa med främlingar, och spelat tvspel.
Och ärligt talat.
Jag behöver inte tänka.
Jag behöver inte tänka så jävla mycket längre.
Valde att inte göra det.

14 JUNI: orkeslös men viljestark

Gratulerar mig själv, och är faktiskt taggad inför dagen.
och en söt känsla i magen :>

11/12 JUNI: en pratstund

Lyssnar på en låt som heter La Dispute om och om igen. Fast jag försöker att inte lyssna sönder den.
Låten påminner mig mycket om min barndom, och jag inser äntligen vad som är fel. Vad det egentligen handlar om vill jag inte riktigt avslöja för det känns för privat.
Låt oss säga att det hör till ens personliga utveckling. Ångestmolnen.. Det berodde inte EGENTLIGEN på utseendesfixering, det berodde inte heller på mitt sociala handikapp. Nånting var tomt och jag hittade på ursäkter. Jag vet och jag vill nu. Jag vet vad jag måste göra nu.

i skrivande stund mår jag ganska så...

mjuk.

mjuk är nog rätt ord. Låten vill typ bädda in mig och säga att allt verkligen blir okej :) för jag vet att det kommer att bli det.
jag må vara en attentionhora, en tanklös idiot ibland, en martyr. Men det kommer fan att lösa sig. Oddsen finns.

Jag VET att min trovärdighet är borta. Jag har inte en enda jävel kvar nära mig och jag vet, det är mitt fel. Mitt martyrsnack och självömkan gör att människor tröttnar. Men nu jävlar.

allt är osammanhängande - jag bakar nonsens?

Bara om viljan är böjlig så är önskan möjlig. Eller hur? Eller hur?

7 JUNI: stått på händerna i elden i en vecka

stressyndrom som utvecklas genom tvångstankar
rädsla > perfektionism > stress > tvångstankar > ångestmoln

alltid lika väl till hands för att förruttna mitt liv :)

det har jag på senare tid lyckats koppla bort, men inte igår. åhnej.
då blev jag tvungen att sluta hålla masken och jag orkade inte låtsas. kunde bevittnas som 'grinig' på msn.
ville slå mig själv i ansiktet flera gånger i ren besvikelse över att inte ha lyckats koppla bort den enorma utseendesfixeringen samt diverse saker, vilket ger tecken på hurvida min mentala hälsa egentligen är.


träffade en bobhundmänniska igår.. hon heter Tove och har septum och vi hade bestämt samma smak för musik och finesser, så henne drar man till bob hunds enda spelning i stockholm den 22 augusti. underbart.
lördagen spenderades trots den massiva ångesten i bakhuvudet, med Tove, Saga, Erik, och Jennifer.
efter den enorma upptäckten av likheter i tänkandet rent lyriksmässigt gällande bobhund, så lättades ångesten och jag lyckades helt otroligt att slappna av, vilket är assvårt för mig. är jämt spänd oavsett whatever. är tillochmed van att vara det.
kunde vara mig själv den kvällen, så nu har jag gjort armband till dem i tacksamhet över att lite mänsklighet trots allt finns när man som mest behöver den. :) dom får tolka den gesten lite hur dom vill, jag vet iallafall vad min tanke var.
ibland är det så skönt och bra att inte veta sitt eget bästa.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0